Jag har alltid varit tjejen som gått till skolan med sprängande huvudvärk, magont och förkylning. Jag har varit tjejen som aldrig haft mer än två frånvarodagar under hela skolåret. Tjejen som har blivit tillsagd av sina föräldrar att "Elina, du borde nog stanna hemma idag", men som ändå släpat sig till skolan.

Igår skrek hela min kropp vill inte när jag vaknade men jag tvingade mig likväl upp för att vara med på julbordet där jag skulle servera och städa.
Imorse skrek hela min kropp åter igen vill inte när jag vaknade,  och efter ett rådsamtal med min mamma bestämde vi att det nog var bäst att jag var hemma. Jag vet inte vad som har hänt under det senaste halvåret, men jag hinner och orkar inte med så mycket längre. En dag hemma känns helt plötsligt mycket mer lockande och jag längtar konstant efter en dag av ingenting inplanerat. Men jag är alldeles för dum för jag säger ja det kan jag göra till allt, och sen går det som det går..........