Okej, grejen är att jag fick ett infall att skriva någonting, och eftersom det inte händer alltför ofta längre så
tänkte jag att det kan väl inte skada. Hur det blev kan ju diskuteras, men skumt iaf! ^^



"Med tankarna långt bortom skogen
och blöta strumpor
vandrade jag gatan ner för att hitta
den kaktus som bara växer där
marken är tillräckligt söt.
Och när jag bara var en tum ifrån
den finaste kaktus jag någonsin skådat
sprang du förbi
och jag kom på mig själv med att följa ditt hår med
min blick tills det ända jag såg var en
svart prick av nonsens.
Då andades jag sakta ut,  för min andning hade på något
lustigt vis försvårats kolossalt
under
några sekunder av mitt liv.
Det var inte så att jag visste vem du var,
men det kändes som om jag hade kännt dig hela livet.
Du var som tagen ur min dröm där jag och en herre skuttar över
ängar där finkar kvittrar och bomull växer.
Du var herren upp i dagen, med ditt lockiga hår
och den alldeles
för stora
finstickade tröjan som får en att vilja stanna i din famn,
även när glädjen knackar på dörren.
Och kaktusen intresserade mig inte längre,
den hade överblommat i samma sekund som mitt hjärta gjorde ett fallskärms hopp. "