Jag kommer aldrig att glömma
då
när
jag såg
den där tanten sittandes på en pall framme på scenen
i en kyrka
den där dagen då jag olyckligt
gått ut på
promenad för att rensa
kroppen från
ogräs och
gråta ut skammen
av att vara sämst på
allt
tanten som blev synlig av omvärlden genom tavlor av fönster
och hörd genom dålig isolering
tanten med rödrosiga
kinder och
en alldeles för stor
gitarr
på sina bredbenta ben
den tanten som log
med
hela ansiktet och
drog på
gitarrens strängar för glatta livet
tanten
som hade en hel kör av
andra tanter
bakom sig
och som inte spelade en
enda ton
rätt
men stampa i takt det
kunde hon
och det visade
hon så att hela hennes hår av
garn
skakade
jag kommer
aldrig att glömma för
jag
gick därifrån
med
ett leende som smakade
tusen gånger bättre
än hur
jag tidigare hade
mått,

jag
älskar att
fönstershoppa