När kommer jag att finna modet att säga att jag vill ha mer än din arm runt mina axlar. Att jag ligger och krampar efter din kropp varje midnatt och att det hoppar grodor på mina läppar av längtan. När kommer jag att kunna säga att mina fingrar skriker efter dina lockar, efter att få röra din näsa. Kommer du någonsin få veta att mitt hjärta spelar piano när du säger att du saknar mig, att det inte är detsamma utan mig. Kommer du någonsin förstå hur många dikter jag skrivit för att bli av med alla känslor för en nanosekund? Jag springer varv efter varv runt skogen och fjärilarna för att få något annat än ditt ansikte på min näthinna. Men desto mer jag försöker få dig att försvinna desto närmare kommer du. Jag ser alla filmer där flickan lyckas dra till sig killen hon irriterat nog älskar. Jag ser dem och undrar när det är min tur. När kommer du ställa dig under granen i min trädgård, falskt sjunga en fånig hard rock sång och säga att du inte kan sova på grund av mig? Den dagen kommer det hoppa lycka ur mina ögon och simma kärlek ur mina armar. Men jag antar att jag fram till dess får sitta här och skriva dåliga dikter om allt det jag aldrig kommer få mod att säga.