Ser ni killen som står där framför er?

Killen med det
blonda svallet och den tajta tröjan?

Han som läspar fram ord i grönt och har ögon som blixtrar till och visar en underbar svaghet?

Ser ni killen som inte
ler
mer än han behöver och som rör vänster lillfinger när han är nervös?

Vet ni?

Han har fångat mig,
jag menar jag tappar nagellack på anteckningsblock
när hans namn nämns.
Chokladkakan i min hand intresserar mig inte längre när hans gestalt uppenbarar
sig och för att inte tala om att det känns som om
en grävskopa
har kommit och
rört om i hjärtat.

Vet ni?

Han har fångat mig, jag menar jag går och lägger mig med hans leende framför mig varje hemsk natt
och jag
hatar honom för det.