Jag kom på världens smartaste grej! Jag kan skriva blogginlägg här på min laptop och sen föra över dokumenten med hjälp av min mobil till datorn där uppe. Då slipper ni störa er på att jag inte har något ”å”. Något jag alltid stör mig på iallafall. Och dessutom hinner jag skriva mer, då jag inte brukar ha så lång tid vid datorn i det här huset. Haha, galet vad svårt det är att skriva ”å” när man är van vid att skriva ”a” istället..

Igår var jag iallafall på äventyr och försökte hitta till IKEA, som låg mitt ute i ingenstans, för att köpa en sänglampa. Det var på vägen till affären som jag insåg vad lat man är egentligen. Anledningen till att man har en sänglampa är för att man inte ska behöva gå till huvudljuset och stänga av det varje kväll? Haha! Jag insåg även en annan värre sak om mig själv, jag höll på att inte lämna en sittplats på tåget till en gammal dam för att jag då inte skulle ha kvar utsikten på typ världens snyggaste kille. Liiiite illa!

Jag kom fram till IKEA, efter att ha frågat si så där 10 personer om vägen, och blev seriöst rädd för mig själv. Jag ville bara hoppa på stället och skrika; Ich komme aus Schweden och min kompis har kramat Kamprad! Men det gjorde jag såklart inte, även fast det kliade i fingrarna.. Istället stod jag och förundrades över hur mycket svenskt det fanns att köpa. Ballerina, marabou, husmansost, knäckebröd, lantchips, köttbullar etc etc.. Samt massa böcker av Astrid Lindgren! Mer saker än jag någonsin sett i Sverige – det är coolt att det finns matprodukter att köpa runt om i hela världen från ett ställe där det bor så sjukt lite människor..! Iallafall gick jag runt där på IKEA med baaaaby dont hurt me som en lågt surrande bakom öronen och kände mig sådär lagom nationalistisk. Lite som att jag bar på den största hemligheten någonsin och om de där inne visste vart jag kom ifrån skulle de lägga sig ner på knä och börja buga sig för mig.

 

Efter två timmar av orolig beslutångest fick jag tillslut med mig en sänglampa, två glödlampor, en papperskorg, en kudde och en virkad filt som kostade kosan men som bara är fööör mysig! Jag insåg när jag gick runt där och stirrade att de sakerna jag köper nu kommer jag även att använda i mitt egna hem framåt. Oroväckande att man börjar bli så gammal! ;)


När det gäller familjen så fungerar det bra! Det är klart att det känns lite jobbigt att bara hoppa in i en helt främmande familj sådär men de gör vad de kan för att få mig att känna mig som hemma. På ett sätt hade det kanske varit lättare att ha en liten bäbis att ta hand om. Dessa barn är mellan 4 och 10 år och ska göra någonting hela tiden och de pratar seriöst ihjäl mig. Men det är nog bra egentligen, jag måste ju lära mig tyska och det finns nog inget bättre sätt än att prata och lyssna på någon som inte kan något annat språk än det man vill lära sig.


Minstingen L påminner mig om Lotta på Bråkmakargatan. En envisare typ får man leta efter. Antingen är man det bästa som finns eller så är man hemsk och inget i hela världen kan få henne att låta mig hjälpa henne. Hon är dessutom i den åldern då hon ska härma det alla gör! A har jag verkligen fastnat för! Hon är hur mysig som helst och det är något med dessa bruna ögon som gör att jag smääälter! Hon kommer alltid in i mitt rum för att antingen lyssna på musik eller skriva på min dator. Idag hade vi handduks krig? P är livets tjej och när huset är tomt drar vi upp I kissed a girl på hösta volym och kör en discostund! M har jag inte umgåtts med så mycket än, han är 10 år så klarar sig mest själv. Men lite karatesparkar blir det minsann ibland.

Fresten har jag insett att Anna Ternheim spelar i Köln nästa söndag och jag velar verkligen fram och tillbaka om jag ska gå eller inte.. hmm hmm hmm När det gäller musiken så äger det att jag laddade ner dussinvis precis innan jag åkte. Bright eyes, Lenka, Hello Saferide, CorinneBailey samt Bob hund (!?) är toppen bra!!

Jag har lyckats hitta en au pair här i Düsseldorf som är i lika stort behov av sällskap som jag är. Hon kommer från Afrika, hur coolt är inte det! Haha, vi ska ses på söndag troligtvis iallafall. Det är nu när jag har  ägnat förmiddagar på att söka ”au pair düsseldorf searching friends” och massa andra kombinationer på google som jag har insett vad många au pairer runt om i världen som är helt ensamma. Det är hemskt egentligen att det inte fixas mer möten så att alla ensamma själar kan få träffas.

Och nu blev det här världens längsta inlägg om som vanligt inget av intresse.. Hoppas ni inte dog av alla gäspningar! :D