Jag tänkte att jag till att börja med bara ska babbla om massa onödiga saker som fyller min skalle. Inget viktigt alls, men det är skönt att skriva av sig. Så lets get started.....

Jag har från dagen jag kom hit funderat på vad det är som prasslar i buskarna. Det är inte något litet fågelprassel, utan riktigt prassel prassel. Svaret fick jag igår då jag fick syn på massa kaniner springandes tillsammans med en rädd ekorre. Det finns massor av dessa djur här. Fresten kan era mobiler stava till kanin och ekorre? Min kan det minsann inte. När jag ändå nämner djur kan jag berätta att jag för första gången har fått myggbett som verkligen kliar. I Sverige har jag aldrig förstått alla er som klagar över myggbett, myggorna har aldrig gillat att sätta sina äckliga ben på mig. Men nu har jag bett stora som 50-öringar som kliar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

När det kommer till vädret är det skummare än skumbananer! Kan berätta om min fredag. Jag cyklar till u-bahn klockan 08.00 på morgonen iklädd varm tröja och vantar. Fryser. Kommer ut från tyskakursen runt 11.30 och tror att jag kommer kvävas i mitt linne och jeans. För varmt. Fin historia? Kolla liknande historier på www.elinasspännadehistorier.se (om ni skriver .com  kan ni få dem på engelska.)

Jag har sagt till mig själv att jag inte ska köpa mer kläder här på ett tag. Pengarna jag tjänar på en månad försvinner ganska fort även utan klädinvestering. Men, bror fyller år om ett x antal dagar så jag går helt enkelt in på Jack & Jones och kollar om det finns något finurligt att köpa till pojken där. Jag kommer ut med en tjocktröja i storlek XL och en skjorta i storlek L. Till mig själv, såklart.

Mina barn använder nästan bara ett ord när de ser mig ”komisch/ konstigt”. Oftast syftar de på mina kläder. Framför allt mina byxor, som visst är för killiga, men även mina linnen som hej kom och hjälp mig kan sitta uppe utan axelband. Mina tröjor är för stora och varför har jag egentligen glasögon? I den här delen av Tyskland går man med skor inomhus, och eftersom jag inte vill gå med mina svettiga fötter instängda i äckliga skor dagarna i enda går jag  i mina strumpor, vilket inte är förståerligt.

Vad som händer här nere nu?

I fredags var vi kanske ett femtontal au pairer som möttes upp nere vid Rhein. Alla tjejerna svärmade runt mig och jag kände mig för en stund cool tills jag insåg att det var fransmannen brevid mig som de ville åt. BACK OFF, vill jag skrika men jag nickade istället tyst och gick och pratade med en finsk vid namn Salla. Det visade sig att hon också är kristen, hej hopp och kram. Hela kvällen var riktigt mysig, vi satt vid trappan och kollade ut på Rhein tillsammans med en massa högljudda ungdomar. Verkligen massor av härliga människor från alla världens hörn. Jag har numera två svenska vänner. Fanny, en finne som bor i ett svenskt område. Alla i Finland lär sig fresten svenska i skolan. Hur konstigt är inte det? Sedan har jag även Victor, en rolig Morabo. Han pratar på riktigt hur kul som helst. Det liksom går upp lite här och var. Det var även en tredje svensk där den kvällen, som dessvärre bor i Köln, men iallafall visade det sig att hon hade bott i Habo som liten. Men kvällens lamaste, Victor dricker lite av den tredje svenskens vatten och får helt plötsligt panik och börjar spotta och ha sig. Han får sedan ur sig ” DU HAR VÄL INTE SVININFLUENSAN!?”

I lördags åt jag först på restaurang med en Mathilde från Frankrike, därefter mötte vi upp några av de andra au pairerna. Vi satt även den kvällen nere vid Rhein, får passa på innan vädret sviker oss, men fick sedan förfrågan om vi ville till en hemmafest. Kul att träffa andra människor tänkte vi, men ändrade lite mening efter att ha hamnat i en lägenhet med massor 25+are som satt och rökte inomhus. Istället gick vi till en dansklubb, och jag blev lyrisk så fort det kom en tysk låt som jag kände till lite. Wir feiern die ganze Nacht, die ganze Nacht!

Det lamaste var killen som förföljde mig hela kvällen.

”Blablablablablabal”

”Ursäkta men jag fattar inte, kommer från Sverige”

”Jaha, coolt”

Klockan tickar innan han åter igen vill säga något

”Så du kommer ifrån Danmark?”

”Haha, nej jag kommer från Sverige”

”Jaha, men ni är alla från Danmark då?”

”Nej, alltså jag är från Sverige och de andra är från Kanada, Finland och Frankrike.

Klockan tickar lite till innan jag hör honom prata med sina vänner

”Hon där kommer från Danmark”

Killens kompis kommer

”Så hur är livet i Danmark?”

Hur som helst tyckte jag att just det var hur kul som helst inatt! :P

Jag gick och la mig vid halv sex och tvingade upp mig klockan halv nio. Jag och Salla hade bestämt oss för att gå på gudstjänst. Jag hade precis tagit mig en dusch för att bli av med den äckliga rökdoften och klädde på mig när jag fick ett sms om att Sallas tåg inte kom. Jag la mig helt slut tillbaka i sängen och sov till halv tre. Men det var tråkigt att vi inte kunde gå dit idag, hade verkligen sett fram emot det..

Och nu kom en Håkan Hellström låt upp. Att något så nära vara så långt bort, skriksjunger han och jag insåg att för mig är det helt tvärtom. Att något så långt bort kan vara så nära. Och där syftar jag såklart på er, tack för att ni tar er tid att skriva en rad eller två till mig. Bäääst!