Nu har jag tagit tummen ur röven och faktiskt varit och tränat en gång. Victor, svensken, tränar där typ varje dag så fick en liten rundvandring av honom. Gymmet var hur modernt och coolt som helst. Man kunde välja mellan 10 olika tv att kolla på medan man tränar och man låste sitt skåp med ett kort! Dessutom fanns det både solarium och bastu/ångbastu. Dock kostar det 50 euro i månaden. Då får man tillgång till allt där inne, alltså även aerobicspass..

Värt / inte värt?
Kan verkligen inte bestämma mig!!



Patrycja (från Polen) och jag! :)

Jag tänkte att jag till att börja med bara ska babbla om massa onödiga saker som fyller min skalle. Inget viktigt alls, men det är skönt att skriva av sig. Så lets get started.....

Jag har från dagen jag kom hit funderat på vad det är som prasslar i buskarna. Det är inte något litet fågelprassel, utan riktigt prassel prassel. Svaret fick jag igår då jag fick syn på massa kaniner springandes tillsammans med en rädd ekorre. Det finns massor av dessa djur här. Fresten kan era mobiler stava till kanin och ekorre? Min kan det minsann inte. När jag ändå nämner djur kan jag berätta att jag för första gången har fått myggbett som verkligen kliar. I Sverige har jag aldrig förstått alla er som klagar över myggbett, myggorna har aldrig gillat att sätta sina äckliga ben på mig. Men nu har jag bett stora som 50-öringar som kliar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

När det kommer till vädret är det skummare än skumbananer! Kan berätta om min fredag. Jag cyklar till u-bahn klockan 08.00 på morgonen iklädd varm tröja och vantar. Fryser. Kommer ut från tyskakursen runt 11.30 och tror att jag kommer kvävas i mitt linne och jeans. För varmt. Fin historia? Kolla liknande historier på www.elinasspännadehistorier.se (om ni skriver .com  kan ni få dem på engelska.)

Jag har sagt till mig själv att jag inte ska köpa mer kläder här på ett tag. Pengarna jag tjänar på en månad försvinner ganska fort även utan klädinvestering. Men, bror fyller år om ett x antal dagar så jag går helt enkelt in på Jack & Jones och kollar om det finns något finurligt att köpa till pojken där. Jag kommer ut med en tjocktröja i storlek XL och en skjorta i storlek L. Till mig själv, såklart.

Mina barn använder nästan bara ett ord när de ser mig ”komisch/ konstigt”. Oftast syftar de på mina kläder. Framför allt mina byxor, som visst är för killiga, men även mina linnen som hej kom och hjälp mig kan sitta uppe utan axelband. Mina tröjor är för stora och varför har jag egentligen glasögon? I den här delen av Tyskland går man med skor inomhus, och eftersom jag inte vill gå med mina svettiga fötter instängda i äckliga skor dagarna i enda går jag  i mina strumpor, vilket inte är förståerligt.

Vad som händer här nere nu?

I fredags var vi kanske ett femtontal au pairer som möttes upp nere vid Rhein. Alla tjejerna svärmade runt mig och jag kände mig för en stund cool tills jag insåg att det var fransmannen brevid mig som de ville åt. BACK OFF, vill jag skrika men jag nickade istället tyst och gick och pratade med en finsk vid namn Salla. Det visade sig att hon också är kristen, hej hopp och kram. Hela kvällen var riktigt mysig, vi satt vid trappan och kollade ut på Rhein tillsammans med en massa högljudda ungdomar. Verkligen massor av härliga människor från alla världens hörn. Jag har numera två svenska vänner. Fanny, en finne som bor i ett svenskt område. Alla i Finland lär sig fresten svenska i skolan. Hur konstigt är inte det? Sedan har jag även Victor, en rolig Morabo. Han pratar på riktigt hur kul som helst. Det liksom går upp lite här och var. Det var även en tredje svensk där den kvällen, som dessvärre bor i Köln, men iallafall visade det sig att hon hade bott i Habo som liten. Men kvällens lamaste, Victor dricker lite av den tredje svenskens vatten och får helt plötsligt panik och börjar spotta och ha sig. Han får sedan ur sig ” DU HAR VÄL INTE SVININFLUENSAN!?”

I lördags åt jag först på restaurang med en Mathilde från Frankrike, därefter mötte vi upp några av de andra au pairerna. Vi satt även den kvällen nere vid Rhein, får passa på innan vädret sviker oss, men fick sedan förfrågan om vi ville till en hemmafest. Kul att träffa andra människor tänkte vi, men ändrade lite mening efter att ha hamnat i en lägenhet med massor 25+are som satt och rökte inomhus. Istället gick vi till en dansklubb, och jag blev lyrisk så fort det kom en tysk låt som jag kände till lite. Wir feiern die ganze Nacht, die ganze Nacht!

Det lamaste var killen som förföljde mig hela kvällen.

”Blablablablablabal”

”Ursäkta men jag fattar inte, kommer från Sverige”

”Jaha, coolt”

Klockan tickar innan han åter igen vill säga något

”Så du kommer ifrån Danmark?”

”Haha, nej jag kommer från Sverige”

”Jaha, men ni är alla från Danmark då?”

”Nej, alltså jag är från Sverige och de andra är från Kanada, Finland och Frankrike.

Klockan tickar lite till innan jag hör honom prata med sina vänner

”Hon där kommer från Danmark”

Killens kompis kommer

”Så hur är livet i Danmark?”

Hur som helst tyckte jag att just det var hur kul som helst inatt! :P

Jag gick och la mig vid halv sex och tvingade upp mig klockan halv nio. Jag och Salla hade bestämt oss för att gå på gudstjänst. Jag hade precis tagit mig en dusch för att bli av med den äckliga rökdoften och klädde på mig när jag fick ett sms om att Sallas tåg inte kom. Jag la mig helt slut tillbaka i sängen och sov till halv tre. Men det var tråkigt att vi inte kunde gå dit idag, hade verkligen sett fram emot det..

Och nu kom en Håkan Hellström låt upp. Att något så nära vara så långt bort, skriksjunger han och jag insåg att för mig är det helt tvärtom. Att något så långt bort kan vara så nära. Och där syftar jag såklart på er, tack för att ni tar er tid att skriva en rad eller två till mig. Bäääst!

Tänker skriva ett lang inlägg ikväll pa min laptop. Men sa länge kan ni väl fundera pa varför mitt golv bara har en mörkröd ruta?

Häromdagen:

P, 8 år: L, varför har du min t-shirt på dig?
L, 4 år: Vet inte, den låg i min garderob.
Och vid det skedet vänder alla sig om och tittar på mig.
Ooops!

Förstår ni hur svårt det är att se skillnad på fyra barns kläder?
Då dessutom tre av dem är tjejer. Göööörsvårt!
Det värsta är ju att jag också lägger en 8-årings tröja hos en 4-åring.
I need help!

Tänk vad lite som kan lysa upp en hel dag. Ett litet sms av någon som skriver ett par uppmuntrande ord. Ett brev av någon som har tagit sig tid eller ett mail/ kommentar här på bloggen. Tack för att ni inte glömmer mig, jag uppskattar det så mycket att det inte finns ord att förklara. :D

Cornelia fyllde som sagt år i förrgår så vi bestämde att jag kunde komma in på skype och prata med henne och dem som kom på besök. Tror seriöst aldrig att jag gjort något lamare.. Massa personer som stirrar på mig genom videokameran på skype samt massa McDonald´s gäster som kollar på mig och undrar vad tusan jag gör. Haha! Men det var fint att se allas fejjor igen, även fast det var jobbigt.. Saknar er alldeles för mycket mina kyrktöntar!! Jag saknar hela kyrkan fresten, tänk vad många härliga kvällar man har haft där! :P

På vägen hem gick jag in i en mataffär och i alla fall jag tyckte det var kul att massa tidningar hade Viktoria på framsidan. Affären hade även Marabou choklad, löve!

Igår mötte jag Patrycja (En polsk tjej som går på samma tyskakurs som jag) vid Heinrich Heine Alle för att tillsammans med henne gå på ett au pair möte. På vägen dit träffade jag coolaste tanten någonsin på tåget. Hon var en riktig ungdoms tant om ni förstår vad jag menar och kunde flytande engelska! Hon bor vid mig ungefär så jag hoppas på att träffa henne igen, hehe! Av henne och även andra har jag insett att vi svenskar nog ändå kan rätt mycket engelska. Jag menar, jag är typ sämst av alla på engelska i Sverige men här tycker folk att jag är duktig och undrar om jag har luggit i hårdträning. Haha hej jag har inte läst engelska på ett år!

Själva au pair mötet var rätt lamt, alla satt runt ett stort bord så man kunde egentligen bara prata med personerna som satt precis ijämte. (Plus i kanten, jag drack tre koppar te frivilligt!!) Men jag lärde känna Patrycja mer i alla fall, och eftersom hon inte kan någon engelska fick min tyska sättas på prov. Hon ligger ungefär på min nivå så kan tänka mig vad kul det måste låta när vi två sitter och pratar, vi måste bryta och säga fel hur mycket som helst! Annars fick jag numret till en tjej som bor ungefär där jag bor, geil! Dessutom ska några av au pairerna gå på en konsert på lördag och om jag inte jobbar kommer jag nog joina!

Efter mötet gick jag och Patrycja omkring i Altstadt (en del av Düsseldorf) och jag måste säga att jag är sjukt impad av vad mysigt det är! Massvis av cafén och barer, dessutom en shoppinggata som jag helt säkert kommer att återvända till! När vi tänkte åka hem, var hela Bahnhof stationen stängd för att det hade brunnit där inne eller något liknande. Så vi gick till älskade Mc Donalds och käkade tills det hade öppnat igen!

Det händer inte så mycket mer i mitt liv just nu. Jag går mest runt i trakterna och lyssnar på musik eller arbetar. Jag känner verkligen att jag kommer in i både familjen och språket mer och mer.. Men jag saknar er jobbigt mycket! Jenny, vår låt råkar alltid komma upp, hemligt budskap från dig kanske? O.O

 
Stryka är liiivet

Fresten, ni som kan tyska. Ge mig ett annat dåligt ord. Jag går seriöst runt och säger scheiße mann precis hela tiden och jag behöver ett nytt uttryck. P L E A S E

Som färgglada pingisbollar stutsar du runt i hennes hjärna och hotar att förgöra hela henne. Hon visste från början att avstånd inte skulle kunna få din skepnad att lämna hennes ögonlock. Men hon trodde aldrig att det kunde bli värre. Hon springer tre varv runt huset varje gång du hör av dig och hoppar upp och hälsar på solen varje gång du visar minsta tecken på att sakna henne.

De där två alltså! En timmes prat på skype och sen går man runt med ett leende pa läpparna.
Det roligaste med kortet var att jag bad de båda damerna att titta in i kameran och le. Mathilda stirrar rakt in i datorn! xD Puss på det!

OCH GRATTIS TILL CORNELIA SOM BLIR 18 BAST IDAG! Inte dåligt, inte dåligt!

Du
kan få mig
vart du vill


Tyvärr.


Självutlösare är svåra grejer.

Tyskakurs imorse tillsammans med en majoritet av människor som bott i Tyskland över ett år. En kvinna var inne på sitt åttonde. Tjugo personer var vi – med sexton olika nationaliteter. Nivån verkar i alla fall vara ungefär samma som jag läste i skolan förra året. Det var två andra au pairer på kursen och jag fick höra av Frauke, min värdmamma, att jag var den första au pairen som de har haft som fått turen att gå på kurs tillsammans med några andra au pairer alls. Creeeeds!

MEN!

Igår träffade jag Normangwe, en au pair från Sydafrika, och det var verkligen trevligt! Gud hör bön, halleluja! Hon var en sådan person som man kan vara sig själv med från första stund. Vi träffades på tåget och det första vi stötter på när vi kommer in till staden är ett stort gäng med personer utklädda till zoombis med blödande sår. Läskigt tänkte vi och gick på promenad längst Rhein innan vi kände att det började kurra i magen. När vi hade slagit oss ner i den gamla delen av staden, Altstadt, för att äta så går de idiotiska zoombisarna såklart förbi. Medan jag förundras över hur mycket de går in för att spela läskiga skriker någon mig rakt i örat. Jag hoppar till som sjutton och inser att en dum zoombie står och nosar mig i örat samtidigt som tre ivriga fotografer står och fotograferar detta ögonblick.

Vi går snabbt därifrån för att ta oss en glass och kolla på solnedgången. Vi kommer in på vad vi kan om varandras länder och Normangwe säger, ”Jag vet hur flaggan ser ut och så känner jag till han joan pam eller vad han heter”. Jag får fnattet och skriker ”JOHAN PALM, hur tjuven kan du känna till honom?” Det visade sig att hon hade råkat på honom på youtube. How cool!!

När vi sedan säger hej då och jag sätter mig på tåget blir jag såklart omringad av tre av de fruktansvärt irriterande zoombisarna. Jag sitter och småskrattar över det komiska i att ha råkat på dem hela dagen och det resultrerar i att de börjar prata med mig. Det hela slutar med att jag får numret till en av tjejerna för att kanske följa med henne på ett annat zoomie kalas om ett x antal veckor. Zoombie five på det!

Vädret här är coolt, när jag kom hit var det högsommar och nu har det plötsligt blivit blåsig höst.

Dagen igår började med att minstingen hade födelsedagskalas. Åtta små förvirrade barn som seglar runt i huset. I alla fall är det lite kul, för man kan verkligen läsa ut hur folk kommer att bli senare i livet när de är så små som 3 år. Det var tjejen som hellre målade på en låda än lekte med de andra barnen. Det var tjejen som hela tiden försökte vara i centrum och när hon inte var det började hon lipa. Och så var det killen som lyckades med att bara sitta och se snygg ut. Ganska bra för att bara vara  3 bast måste jag påpeka.

När detta kalaset var över åkte jag in mot Düsseldorf med min laptop i väskan. Tanken var att sätta sig med datorn på Mc Donalds, där man visst kan få en timmes gratis surfande varje dag, och försöka få igång skype. Den första tanken som slog mig när jag steg av tåget på perongen var ”Elina, du har inte låst cykeln”. Eftersom det inte är min cykel, kände jag mig illa tvungen att åka tillbaka och låsa. Tåget gick om 20 minuter.. När dessa minuter väl hade gått satte jag mig på tåget och var relativt nervös över om min cykel stod kvar eller inte. Hade den konstiga killen som kollade lömskt på mig, manipulerat mig så att jag skulle glömma att låsa sa att han kunde stjäla? Frågorna var många! Tågresan gick fort tills tåget helt plötsligt stannade mitt ute i ingenstans och föraren gick och hämtade smågrus för att slänga på en spya.. ok!?  När jag väl kom fram till stationen där jag hade ställt cykeln kunde jag med lättnad se att cykeln stod kvar. Den konstiga killen måste ha haft en annan plan..

Då mådde jag bra igen, tills jag insåg att det var ytterligare 16 minuter innan nästa tåg kom. Den tågresan kröp sig fram kan jag lova! På Mc Donlads beställer jag en Mc Flurry och frågar hur internetet fungerar. Det visar sig att just den här Mc Donken inte hade något internet och att jag hade beställt min Mc Flurry i onödan..

Då sätter jag mig på tåget igen och försöker hitta till den Mc Donalds som jag tidigare cyklat till. Eftersom jag är bäst hittade jag dit på engång. Dock hände roligaste grejen på vägen dit. Tänk er en filmscen. Tjej, 18 år står och kollar på handdukar med hönsmotiv som eventuell present till sin mor när en man kommer emot henne och ser småbutter ut. Tjejen backar lite, för hon tror att man inte får taffsa så mycket på handdukarna som hon precis har gjort. Mannen ser helt plötsligt sjukt nervös ut och säger på tyska ” Ursäkta, det här är inget jag vanligtvis gör, men du såg så söt ut när du stod här vid handdukarna så jag undrar om vi kan växla telefonnummer”. Tjejen som är van vid att leka turist och låtsas att hon inte fattar ett ord tyska tittar förundrat på medan mannen drar upp sin telefon ur fickan och samtidigt tappar drygt tjugo småmynt på gatan, ”Ursäkta jag kommer från Sverige så jag kan inte så mycket tyska” säger hon och ler. Mannen tittar svettigt upp  medan fingrarna fortsätter att leta mynt. ” Men du pratar engelska eller?”. Tjejen nickar och tycker att hon är askul som är så elak. ”Vad bra, jo det var så här att jag tyckte du var söt när du stod här och kollade på handdukar med.... hönsmotiv. Så jag frågade om vi kunde byta nummer men det hela blev väldigt pinsamt eftersom halva min plånbok hamnade på gatan” Hahahahhahahaahahahaahha!

Jag lyckades i alla fall komma till Mc Donalds och koppla upp mig mot nätet tillslut efter att ha köpt ännu en Mc Flurry. När jag hade pratat med Cornelia och Jenny var hela min dag räddad och jag mådde bäst! (ska försöka fixa så jag kan ha skype i huset snaaaart!) Dock känner man sig lite väl lam när man sitter mitt inne i en snabbmatsresturang och pratar med en dator. Eftersom jag hade hörlurar på mig hörde jag inte heller hur högt jag pratade. Ganska högt tror jag för två killar a´la 15 år såg ganska roade ut, fast det kan ju också ha varit toalettpappret som jag la fram mitt på bordet efter jag hade pratat klart. Situationen kändes milt pinsam så jag sträckte på ryggen med den värdighet jag hade kvar och skyndade ut ur restaurangen.

På kvällen var jag barnvakt och tillbringade tiden framför en dubbad barnen i bullerbyn. Kul att alla barnen i filmen hade kvar sina namn förutom Anna, som fick heta Inga. Nästa lika konstigt som att Emil i Lönneberga heter Michel.

 
Här har ni min nyinköpta moderna nalle och snuttefilt! Kände att det behöves! höhö

Tjoheeeeeej! Och Lousie som åker till Italien idag, LYCKA TILL!

Jag kom på världens smartaste grej! Jag kan skriva blogginlägg här på min laptop och sen föra över dokumenten med hjälp av min mobil till datorn där uppe. Då slipper ni störa er på att jag inte har något ”å”. Något jag alltid stör mig på iallafall. Och dessutom hinner jag skriva mer, då jag inte brukar ha så lång tid vid datorn i det här huset. Haha, galet vad svårt det är att skriva ”å” när man är van vid att skriva ”a” istället..

Igår var jag iallafall på äventyr och försökte hitta till IKEA, som låg mitt ute i ingenstans, för att köpa en sänglampa. Det var på vägen till affären som jag insåg vad lat man är egentligen. Anledningen till att man har en sänglampa är för att man inte ska behöva gå till huvudljuset och stänga av det varje kväll? Haha! Jag insåg även en annan värre sak om mig själv, jag höll på att inte lämna en sittplats på tåget till en gammal dam för att jag då inte skulle ha kvar utsikten på typ världens snyggaste kille. Liiiite illa!

Jag kom fram till IKEA, efter att ha frågat si så där 10 personer om vägen, och blev seriöst rädd för mig själv. Jag ville bara hoppa på stället och skrika; Ich komme aus Schweden och min kompis har kramat Kamprad! Men det gjorde jag såklart inte, även fast det kliade i fingrarna.. Istället stod jag och förundrades över hur mycket svenskt det fanns att köpa. Ballerina, marabou, husmansost, knäckebröd, lantchips, köttbullar etc etc.. Samt massa böcker av Astrid Lindgren! Mer saker än jag någonsin sett i Sverige – det är coolt att det finns matprodukter att köpa runt om i hela världen från ett ställe där det bor så sjukt lite människor..! Iallafall gick jag runt där på IKEA med baaaaby dont hurt me som en lågt surrande bakom öronen och kände mig sådär lagom nationalistisk. Lite som att jag bar på den största hemligheten någonsin och om de där inne visste vart jag kom ifrån skulle de lägga sig ner på knä och börja buga sig för mig.

 

Efter två timmar av orolig beslutångest fick jag tillslut med mig en sänglampa, två glödlampor, en papperskorg, en kudde och en virkad filt som kostade kosan men som bara är fööör mysig! Jag insåg när jag gick runt där och stirrade att de sakerna jag köper nu kommer jag även att använda i mitt egna hem framåt. Oroväckande att man börjar bli så gammal! ;)


När det gäller familjen så fungerar det bra! Det är klart att det känns lite jobbigt att bara hoppa in i en helt främmande familj sådär men de gör vad de kan för att få mig att känna mig som hemma. På ett sätt hade det kanske varit lättare att ha en liten bäbis att ta hand om. Dessa barn är mellan 4 och 10 år och ska göra någonting hela tiden och de pratar seriöst ihjäl mig. Men det är nog bra egentligen, jag måste ju lära mig tyska och det finns nog inget bättre sätt än att prata och lyssna på någon som inte kan något annat språk än det man vill lära sig.


Minstingen L påminner mig om Lotta på Bråkmakargatan. En envisare typ får man leta efter. Antingen är man det bästa som finns eller så är man hemsk och inget i hela världen kan få henne att låta mig hjälpa henne. Hon är dessutom i den åldern då hon ska härma det alla gör! A har jag verkligen fastnat för! Hon är hur mysig som helst och det är något med dessa bruna ögon som gör att jag smääälter! Hon kommer alltid in i mitt rum för att antingen lyssna på musik eller skriva på min dator. Idag hade vi handduks krig? P är livets tjej och när huset är tomt drar vi upp I kissed a girl på hösta volym och kör en discostund! M har jag inte umgåtts med så mycket än, han är 10 år så klarar sig mest själv. Men lite karatesparkar blir det minsann ibland.

Fresten har jag insett att Anna Ternheim spelar i Köln nästa söndag och jag velar verkligen fram och tillbaka om jag ska gå eller inte.. hmm hmm hmm När det gäller musiken så äger det att jag laddade ner dussinvis precis innan jag åkte. Bright eyes, Lenka, Hello Saferide, CorinneBailey samt Bob hund (!?) är toppen bra!!

Jag har lyckats hitta en au pair här i Düsseldorf som är i lika stort behov av sällskap som jag är. Hon kommer från Afrika, hur coolt är inte det! Haha, vi ska ses på söndag troligtvis iallafall. Det är nu när jag har  ägnat förmiddagar på att söka ”au pair düsseldorf searching friends” och massa andra kombinationer på google som jag har insett vad många au pairer runt om i världen som är helt ensamma. Det är hemskt egentligen att det inte fixas mer möten så att alla ensamma själar kan få träffas.

Och nu blev det här världens längsta inlägg om som vanligt inget av intresse.. Hoppas ni inte dog av alla gäspningar! :D